1 - 23 september 2007

 

Nadja von Bahr ställer ut på Nationalgalleriet den 1 - 23 september 2007.

De tre verken "Hello Peeping Tom, Crust och Shutting Out/ Inviting In" berör ämnen som åskådarpositioner, voyerism och besatthet.

Nadja von Bahr, f 1978, går på magisterutbildningen på Högskolan för Fotografi i Göteborg. I sin konst arbetar hon företrädelsevis med fotografi, video och installationer. Hennes arbeten tar ofta utgångspunkt i små personliga experiment med uppställda regler, en sorts performativa akter.
Hon har bl.a. medverkat i utställningar på Hasselblad Center, Göteborgs Konsthall och Röda Sten i Göteborg, och Wetterling Gallery i Stockholm.

Hello, Peeping Tom (färgfotografier)

Med utgångspunkt i tankar kring varför många upplever det så plågsamt att bli fotograferade påbörjade jag ett experiment. Jag satte en plastfilm på min kamera som gjorde att linsen fungerade som spegel för den som tittade in i den. Sedan begav jag mig ut på stan och frågade en rad unga kvinnor om jag fick fotografera dem. Då de sagt ja till att bli fotograferade bad jag dem att titta in i kameran och möta sin egen blick i fotograferingsögonblicket. Vid nästan alla tillfällen kom de att bli sällsynt allvarliga när de såg sig själva i ögonen. Utan att ge dem tid att förbereda sig tvingade jag dem att se sig själva bli sedda, och således att se sin egen självmedvetenhet.
Peeping om ett slanguttryck för voyeur, och som titeln antyder refererar verket till MichaePowells kultfilm Peeping Tom där en filmkamera och en spegel spelar en avgörande roll i mordscenerna. Genom referesen pekar jag på det våldsamma i själva fotograferingsakten och att bli tvingad att ta ställning till bilden av sig själv.

 

Crust (videoprojektion)

I videoverket Crust ser man en ung kvinnas ansikte mot en mörkröd vägg. Ögonen och munnen är till en början helt ihopklistrade. Med hjälp av ansiktets muskler kämpar hon för att få upp dem. Klarar hon att hålla sig till de outtalade spelreglerna för detta experiment?

 

Shutting out/ Inviting in (färgfotografier)

Projektets tog sin början under en promenad i paris. Sexklubbarna kring Pigalle och les Halles alla hade öppna dörrar med ett draperi i öppningen. Blandningen mellan luxuösa sammetsdraperier och bagagebandsliknande plastremsor som hängde vägg i vägg fascinerade mig. Draperierna i dörröppningarna fick dubbla funktioner; de inbjuder till en snabb och diskret väg in för den som vill in, och på samma sät stänger de folk ute och skyddar det som pågår där inne från blickar utifrån. Det är inte draperierna i sig som avgör dess funktion, det är åskådarens blick.