EDVARD DERKERT

EN BARBAR I KONSTEN


17 mars - 1 april 2007

Edvard Derkert är tillbaka. Utställningen rör sig in och ut i konsten och konsthistorien.  Både för och emot i en samma tugga. Från Dada till Data. Från romantik till rallarsvingar. Från fram till bak utan att blinka.

Var det någon som sade eklekticism? Naturligtvis finns hela konsthistorien närvarande i motivvärlden, strukturerna, de disparata krockarna mellan objekt och former: här tävlar renässansmästare och prerafaeliter med Bacon eller Picabia. Men epigoneri är det ju inte. Hur lyckas Edvard Derkert med det? Kanske beror det på att bilderna är så originella att de förefaller att inte kunna se ut på något annat sätt än de gör. Karl-Erik Tallmo, författare och journalist

Edvard Derkert är verksam som bildkonstnär, illustratör, grafisk formgivare och skribent. I artiklar och debattinlägg gör han motstånd mot det institutionella konstbegreppet och har lanserat termen “otidskonst” för att slippa vara “samtida”.

Att i konsten sträva efter att vara samtida är verkligen idiotiskt. Vi lever ju ändå en halv sekund för sent. Den flåsande samtidskonsten hinner helt enkelt aldrig i kapp. Samtiden är en chimär. Nuet förflyktigas innan vi hinner säga citronläsk. Det samtida blir sentida. Samtidskonsten blir en sorts esprit d’ escalier. “Det här borde jag gjort för en vecka sen. Citat från inlägg i OBS, dec 2006.

Edvard Derkert har varit verksam som konstnär, illustratör, journalist och grafisk formgivare sedan början av 90-talet. Bland hans uppdragsgivare kan kan nämnas Aftonbladet, DN, Bonniers Förlag, Tidningen Vi, W&W, Galago,  Ordfront m fl.

Edvard Derkert arbetar med datorn som konstnärligt verktyg. Allting går in i dada-maskinen. Foton, målningar, skisser, texter, ljud, tyger, rörelser och omvandlas till ettor och nollor. Väl inne i den digitala jämställdheten möts det banala med det sublima, det vackra med det fula, det komiska med det tragiska. Det borde skära sig, men det gör det inte!