Oscar
Cleve - en folkhemsk satiriker.
Oscar Cleve (1906-1991)
”
Du förstår – en humorists sinne måste helt
enkelt vara besatt av svartaste melankoli, vilket visserligen
kan verka som en paradox med tanke på det strålade
ljus som humoristen städse återger, men som får
sin enkla förklaring då man betänker att endast
mörker kan mottaga ljuset och återge detta. Så
faller det en stjärna från himlen och lyser upp i det
melankoliska sinnet, medan samma stjärna i de ljusa skallarna
intet förmår uträtta, ty där det är
ljust kan ljuset ju inte lysa.”
Oscar Cleve
|
|
”
- Satir ska vara besk, så man hoppar till! Ja, precis som ett
slag på käften. Det sade Oscar Cleve till mig när jag
besökte honom i hans ateljé i Lindris i mitten av 1980-talet.
Hans teckningar styrker påståendet. Ingen har som Oscar
Cleve kunnat synliggöra samhällets orättvisor med sådan
slagkraft.
Med humorn som vapen har han attackerat civilisationens avarter.
Oscar Cleve följde samtiden och förutspådde framtiden.
Han förde den svages talan i samhället, den som inte själv
kunde försvara sig. De förtrycktas advokat.
En instinktiv klasskänsla fanns där utan att han tog partipolitisk
ställning. Under alla år rasade kampen mot kränkta mänskliga
rättigheter i hans teckningar. I det stora och i det lilla.
Många år före sin tid debatterade han miljön,
han luktade sig till avgasproblemet och bilismens snabba framsteg. Bensin
med klorofyll var en tidig uppfinning i hans bildvärld.
En klarsynt, intelligent iakttagare som förutspådde utvecklingens
negativa verkningar. De allra flesta teckningarna är inte bundna
till speciella politiska händelser,
de är tidlösa, i högsta grad aktuella än idag.
Protesten är intimt förknippad med hans bilder. Konsten skulle
reta och oroa, den skulle engagera och påverka betraktaren.
Vi får hjälp att genomskåda den politiska retorikens
lögner och att avslöja makthavarnas cynismer. Satirerna har
sin rot i en djup vrede över världens orättvisor.
Ingen har varit så folkhemsk. Kanske för att bilderna också
rymmer drömmen och hoppet om en annan värld.
De andas ömhet och omsorg om den lilla människan och en tro
att alla kan påverka.
Man kan hitta flera sidor i Cleves bilder. En är ljus och skämtsam.
En annan sida har ett mörkt, filosoferande stämningsläge.
En tredje är farligt ilsken. Bilderna är naiva till sin form,
men naiv är det sista han är.”
Del ur text av Torun Ekstrand, hämtad ur utställningskatalogen
”Oscar Cleve – en folkhemsk satiriker”,
producerad till utställning för Norrtälje Konsthall
1993 och för Landskrona Museum 1994.
Oscar
Cleves teckningar publicerades i både dagspress, skämttidningar
och tidskrifter. Söndagsnisse-Strix, Grönköpings Veckoblad,
Svenska dagbladet, Stockholms-Tidningen, Lutfisken, Levande Livet, Obs!,
Arbetaren, Dagens Nyheter, Folket i Bild , VI, Puss och FIB-Kulturfront
är några av dem.
”Under en period på 60- och 70-talen var det mest det naiva
måleriet som gällde för Oscar Cleve. Tvärtemot
tidens politiska strömningar. Lars Hillersberg har berättat
om den resa till Cleves ateljé som han och Ulf Rahmberg gjorde
på 60-talet för tidningen Puss räkning. Det var en av
de besök olika tidningsredaktioner gjorde vid den här tiden
för att övertala Cleve att börja teckna igen. Med sig
på hemresan hade redaktionen för Puss drygt femtio gamla
teckningar. Men inga löften om nya bilder.
Som tur är återkom snart lusten att teckna satir.”
(Torun Ekstrand)
Etablissemanget lockade aldrig Oscar Cleve. Enstöringen från
Roslagen deltog aldrig i några vernissager eller andra tillställningar.
Han ville inte bli betraktad, han var den som själv betraktade,
om än på avstånd.
Oscar Cleve föddes i Göteborg, växte upp i Landskrona,
avskydde ämnet teckning i skolan, arbetade som laboratorieassistent
och trädgårdsmästarelev innan han fick frisedel från
det militära och flyttade till Stockholm på 1920-talet. Han
gjorde två försök att arbeta på reklambyråer.
”En kort tid arbetade han i Göteborg på Krantz reklambyrå
men de tyckte inte att han passade för jobbet och han tyckte inte
att det passade honom, arbetet innebar för mycket konkurrens och
vassa armbågar”. Han började måla, läste
filosofi och skriva noveller.
Sedan varvade han tecknande med måleri. Som vuxen bosatte han
sig i Roslagen där han sedan bodde kvar hela sitt liv.
”Individen och psykoanalys”, var Oscar Cleves egen kommentar
när dottern Iva föreslog psykoanalys:
-Skulle jag gå i psykoanalys kanske jag skulle börja må
bra och då sluta att teckna. /Åsa Cleve
"-
Jag förstår inte vad det är fatt med eran Olle.
Han blir allt sämre och sämre i matematiken
trots att jag luggar honom var gång han räknar fel".
Att
ni inte skäms,
stjäla i dessa tider när polisen har så mycket att göra".
Mer
om Oscar Cleve och många bilder hittar du på
Ralfs Bokshop och Galleri
