"...Allvar
betyder att vara sann. Så förstår jag varför
ett gott humör lyser i ditt måleri, varför det
utgör
betraktelsens- och därmed betraktarens- grogrund
i din antropologiska djurpark. Dina så mänskliga
blommor och fåglar brukar inte kasta några skuggor, vilket inskärper vad som också på andra sätt tydligt framgår:
att där inte finns något avståndstagande.
Du skämtar inte - så blir din milda humor förlösande allvarsam..."
" Alla borde få komma på besök i ditt menageri smyga i
dina trädgårdar, fiska med sina ögon dina näbbfiskars
nyfikna blickar -till sig..."
" Du upphöjer djuren med din konst, men ofta ser dom skrämda eller
i alla fall förvånade ut. Fast dom bjuder till. Helt uppenbart lyckas du med konststycket att förädla vallmoblommor
och fåglar- detta var inte Liljefors metod
-genom att hybridisera dem med en människa. 'Jag gör min egen natur,'
sa du...'för att jag gör som jag vill när jag målar.' "
" 'Naturen har gått genom mitt filter och kommit ut på den andra
sidan, sa du.' Är det därför de ser så ensamma ut, duvorna, även
när dom sitter tillsammans?
Själv skriver jag ju ständigt om naturen liksom försöker
jag försvinna in i den...
Du gör med penslarna tvärtom, 'filtrerar' och manipulerar fåglarna
tills de också har flyttat till stan och börjat häcka i lägenheterna."
Fragment ur brev från Björn Berglund, författare.
Amalia Årfelt bor och verkar i Stockholm, delvis uppvuxen på Gotland.
Arbetar med måleri, skulptur, grafik.
Examensår 1995 från Kungl Konsthögskolan i Stockholm.
Projekt och special elev på Grafikavd KKH 2006-2008
