Vad är sam-tal?

Det finns två former av språkkommunikation:

  1. Ensidigt språkbruk, där man från olika utgångslägen vill komma fram till någon gemensam nämnare, vill förstå för att bli eniga om något. Med hänsyn till olikheterna vid utgångsläget kan det uppdelas enligt följande:

    2. a. Inlärning: överföring av kunskap från lärare till elev, betingad framför allt av det naturliga behovet av uppfostran.

    b. Tekniskt samspråk: meddelanden, som våra dagliga samarbetsrutiner erfordrar.

    c. Övertalning: ett öppet eller dolt (indirekt, politiskt, diplomatiskt) försök att hos andra åstadkomma viljebundenhet till något (företeelse, idé, målsättning), eller motsatsen, avståndstagande från något.

    d. Berättelse: det som man i allmänhet felaktigt anser vara samtal, där man för varandra beskriver sina upplevelser, reflektioner i syfte att skapa förbindande länkar, som bygger upp skengemenskapen bekantskap, mer utvecklad, vänskap, för att komma ifrån den i grunden rådande upplevelsen av främlingskap.

    e. Underhållning: samma som berättelse, bara mer ensidig.

    f. Tomprat: rutinmässigt upprätthållande av bekantskap.
     

  2. Ömsesidigt språkbruk, det egentliga sam-talet, där man i människonaturens gemenskap som en självklarhet upplever varandra i samma utgångsläge och använder språket för att bevara den i grunden rådande enigheten, dels genom generationsväxlingens naturprocess, dels i det dagliga livets differentierade praktik.
Denna form av språkkommunikation kan i dagens läge inte uppstå annat än i undantagsfall, t.ex. kollektiva katastrofsituationer, på grund av den dubbelidentitet, som vi anser vara normal och därför inte ens försöker komma ifrån.

Det grundläggande misstaget i modernt tänkande är teorin att vi inte känner till människonaturen – att vi inte vet vad vi av naturen är. Den teorin konserverar och accelererar otryggheten och vanmakten, främlingskapets, ensamhetens, isoleringens och misstänksamhetens upplevelse inför varandra. Den vänder oss mer och mer från naturen och låser oss till det inlärda och inlärbara. Därmed håller vi som bäst på att förlora allt som vi har vunnit genom att utveckla naturvetenskaperna.

 

Åter till början på sidan                                                         Åter till hemsidan: "Texter av Stefan Hlatky"