Det sunda förnuftets krav inför den stundande
miljövårdskonferensen
Naturen är absolut, teknologin relativ
Den allmänt vedertagna uppfattnningen att vi kan "förbättra"
naturen genom teknologin är grundorsaken till all miljöförstöring.
Naturen upprätthåller våra behov. Teknologin kommer
in i bilden genom att de av naturen bestående behoven ställer
krav på ett eget agerande - teknologiskt tillvägagångssätt
- när det gäller att tillfredsställa våra behov.
Behoven består i grunden oförändrade (absoluta) medan
tillfredsställelsen pågår i en ständig förnyelse
på gott och ont (relativ) genom att vi ständigt på nytt
kan lyckas eller misslyckas.
När det teknologiska tillvägagångssättet är
bristfälligt minskar eller uteblir tillfredsställelsen; vi blir
otillfredsställda. Otillfredsställdheten upplever vi som fel,
eftersom den är fel, men inte något fel i naturen, utan i tillvägagångssättet,
således i det teknologiska. Det gör att
alla fel är tekniska, några biologiska fel kan aldrig uppstå
Man kanske menar att detta är hårklyveri. Låt så
vara, men kom ihåg att det i så fall är ett hårklyveri
som är absolut avgörande för hela omdömesutvecklingen.
Hänför vi felet till naturen, så förhärligar
vi nämligen automatiskt teknologin, ger den ett absolut värde
i dess förhållande till naturen. Vi börjar då söka
fel i naturen, blir otillfredsställda med naturen istället för
att söka felet i vårt eget agerande, i det teknologiska. Att
värdera teknologin före naturen och att söka och "konstatera"
fel i naturen är den primära orsaken till miljöförstöringen.
Våra krav är därför följande:
I. Sluta att framföra teknologin som en frälsningslära
Det innebär i praktiken:
a. Att sluta med allt struntprat om den ointelligenta naturen och
om den intelligenta människan som skall rädda naturen med teknologiska
lösningar. Naturens absoluta mening är att bestå. Den
förstör inte sig själv och kan heller inte bli vare sig
förstörd eller räddad av människan.
Idén att förstöra sig själv är människans
specialitet (krig, självmord, narkotikamissbruk, miljöförstöring,
rasande på landsvägar och tusen andra perversa sätt att
riskera sitt liv) just på grund av att hon som den högsta arten
på jordytan har valet mellan att vara intelligentare än djur
genom att kunna förstå sig själv som en del i hela verkligheten
respektive missbruka sin intelligens, dvs. använda den på samma
begränsade sätt som djur gör med bara tanke på sig
själv.
b. Att sluta med allt struntprat om naturreservat. Av naturliga orsaker
vet varje människa att naturen är en och odelbar eftersom all
vår erfarenhet stöder det antagandet. Ekologins forskningsresultat
har bara givit en nyanserad vetenskaplig bekräftelse på vad
det sunda förnuftet säger.
Med inringandet och den fläckvisa fridlysningen av naturen skapar
vi bara en vilseledande uppfattning om och en snäv, och därför
snedvriden, kärlek till naturen samt den bedrägliga tron att
vi därmed har gjort allt vi kan göra. I praktiken innebär
dessa gränser inget skydd för naturen utan en fridlysning av
det teknologiska vansinnet utanför naturreservaten.
II. Pruta aldrig på naturens bekostnad
Det är inte tillåtet för läkare att ingripa, operera,
utan diagnos, utan att det finns naturbetingade orsaker för ett teknologiskt
ingrepp. Att uppmuntra och propagera för teknologiska leksaker för
barn och vuxna, utan en grundligt genomtänkt och sakligt framförd
biologisk motivation, det är lika skadligt som att uppmuntra läkare
till att operera, som ett självändamål, utan hänsyn
till patientens hälsa.
Tekniken har en avgörande betydelse i vårt liv, och måste
under alla förhållanden stå i naturens tjänst.
Det finns ingen oskyldig eller neutral teknik som inte har några
konsekvenser. Är någon teknik inte biologiskt motiverad, så
är den ofrånkomligen antibiologisk. Teknik som ett självändamål
är ett fördärv, först för den psykiska
(mentala) hälsan genom identifikation med det teknologiska, vilket
automatiskt utlöser blindhet för det biologiska (naturliga),
och sedan för den fysiska hälsan och miljön. Om vi
vill komma ifrån vådorna av tekniken, måste vi skapa
en insikt om denna principiella fråga redan i småbarnsåldern.
III. Det måste skapas insikt om det paradoxala i att diskutera ekonomi
kontra naturen
Alla människor vet att ingen kan uttrycka de biologiska värdena
i pengar eller i någon annan måttenhet. Den praktiska konsekvensen
av det förhållandet är att naturen omöjligen kan förekomma
i våra ekonomiska beräkningar. I omedvetenhet om detta har vi
vant oss vid att omedelbart tänka på ekonomin så fort
naturen kommer på tal, så som om vi vore övertygade om
att vi lever av pengar och inte av naturen. Att ställa ekonomin i
relation till naturen är det grövsta tänkbara brott mot
den mänskliga intelligensen, såväl mot vår egen (självbedrägeri)
som mot de värnlösa barnens intelligens, som på så
sätt får en redan från början med verkligheten icke
överensstämmande grundsyn på livssituationen. Ekonomi kan
bara stå mot ekonomi, aldrig mot naturen!
En teknik som inte kan vara ren är ingenting att ha
Ställer vi ekonomi mot ekonomi, så är det uppenbart att
ett hastverk eller ett fuskverk är billigare än en intelligent
konstruktion. Att utnyttja den, på grund av felaktig indoktrinering,
allmänt rådande desorienteringen i grundfrågor till att
få folk att acceptera fuskverk, med åberopande av den heliga
ekonomin, är en naturlös intellektuell akrobatik, och därför
grundlös och därmed ointelligent, en omedveten självförstörelse
genom att stirra oss blinda på kortsiktiga vinster.
Om någon teknisk lösning visar sig vara antibiologisk, så
beror det på att den inte är genomtänkt och måste
utvecklas. Att ett självmordsvapen är billigt är ingen anledning
till att avliva hela mänskligheten.
Det sunda förnuftet säger att det aldrig kan finna något
intelligent motiv för att sätta igång antibiologiska fuskverk.
Dessvärre har vi utvecklat den intellektuella akrobatiken (ointelligensen)
till en sådan perfektionism, att vi inte längre kan komma på
en naturlig tanke, om vi inte råkar sitta framför vår
fritidsstuga i ett naturreservat, till vilket vi har bannlyst naturen.
Det skall inte tillåtas annat än en absolut ren teknik, som
naturen utan störningar kan absorbera. Att pruta på det kravet
är att välja det smutsiga framför det rena, det oklara framför
det klara, det ointelligenta framför det intelligenta, det oförnuftiga
framför det förnuftiga och förstörelsen framför
utvecklingen.
Att de här anförda kraven inte kan genomföras i en handvändning
är självklart, men om vi inte entydigt definierar principerna
så som de i verkligheten är, så förblir hela vårt
handlande förvillat.
Tillbaka
till början på sidan
Åter
till hemsidan: "Texter av Stefan Hlatky"