Av låsthet till intelligens följer låsthet till rädsla och maktens möjligheter
Naturlig jämförelse
Begreppet intelligens uppstår spontant när vi börjar jämföra de olika arternas beteende och finner olika reaktions- och uttrycksformer, samt hos de högre djurarterna olika utslag av intellektuell (minnesbaserad) förståelse av orsakssammanhang. Som ett resultat av den jämförelsen är vi eniga om att människan är intelligentare än alla andra arter. När vi jämför människor ur den synvinkeln, tillämpar vi olika teorier, dock utan att kunna finna någon entydig grund för jämförelsen. Orsaken härtill är att vi hör till samma art, vilket innebär att vår av naturen bestående verklighetsanknytning i grunden har samma förutsättningar, är av samma art.
Onaturlig jämförelse
Tyvärr har människan alltid haft svårt att inse detta och ständigt börjat skilja mellan människor som varande mer eller mindre intelligenta, med påföljden att upplevelsen av artgemenskap lyser med sin frånvaro genom hela historien och därmed också den naturliga grunden för spontan logisk förståelse av varandra. Man har skapat alla möjliga teorier för att klassificera människorna i olika grupper efter olika beteendemönster och ansett att människor är födda med olika förutsättningar, vilket i praktiken skulle innebära att vi inte hör till samma art.
Onaturlig artåtskildhet
Betingat av den uppfattningen har mänskligheten de facto levat i artåtskildhetens relation istället för i artgemenskapens, således i vanmaktens, likgiltighetens, behovsbundenhetens, bevakandets, hotets relation, istället för i förtroendets, polaritetens, förståelsens. Att vi varken förstår oss själva eller andra, beror på att varje människa blir uppfostrad till att oavbrutet mot sina medmänniskor tillämpa samma attityd, som tillämpas i djurvärlden mellan främmande arter.
Vi upplever och bedömer varandra som okända, främmande naturer, och är ständigt misstänksamma, på vår vakt. Vi studerar varandras beteendemönster, lirkar och experimenterar med varandra för att lära känna vad som bor i olika människor, och aktar oss noga för att släppa någon nära om vi inte känner vederbörande. Vi försvarar oss mot och angriper varandra. Detta umgänge i artfrämlingskapets bedömning förklarar även varför samlag och man-kvinna-relationenen varit ett centralt problem för människan, samt brännpunkten för alla meningslösa teorier om intelligens.
Naturlig artåtskildhet
När vi hos djur studerar artfrämlingskapets beteendemönster förstår vi arternas tillvägagångssätt, på grund av att vi kan härleda orsakssammanhanget ur naturen, dvs. ur den existentiella hälsans olika aspekter. Vi kan göra det med utgångspunkt från erfarenheten av våra egna livsfunktioner eftersom vi finner motsvarande funktioner (beroenden) hos alla, även hos de lägsta livsuttryck. På det sättet är nämligen hälsan den allmängiltiga grunden för all livsbaserad logik, således naturlig förståelse.
Onaturlig grundattityd ger irrationella resp. rationaliserade beteende mönster
När vi innanför vår mänskliga gemenskap tillämpar artfrämlingskapets, existensbevarandets attityd, uppstår beteendemönster som vi inte kan förstå på samma sätt, dvs. såsom naturliga. Därför ger vi företeelsen ett annat namn och kallar den politik, med det mer ambitiösa namnet, diplomati. När vi med utgångspunkt från den attityden gestaltar bestämda och därför beräkneliga beteendemönster uppstår de olika rollerna, artificiella bildningar med syfte att ge den onaturliga grundattityden någon form av funktionsduglighet. Så uppstår den tekniska gemenskapen som vi, när vi väl har lyckats identifiera oss med någon roll, upplever som naturlig, men den upplevelsen av naturlighet (spontanitet) beror på vanetänkande och har föga med naturens levande mening att göra.
Felbedömd människonatur
Eftersom denna självhävdelsens attityd är genomgående både när det gäller det historiska och det aktuellt globala perspektivet av mänsklig samlevnad, anser vi som självklart att den attityden är människonaturen, att det politiska beteendet är uttrycket för människans högre intelligens, jämfört då med djurets intelligens, som i den bedömningen blir lägre på grund av att djuret inte "kan" annat än vara naturligt, vilket i verkligheten är det samma som att leva i tillståndet av mental hälsa.
Onaturligt existensbevarande
Politik ger den onaturliga andra identiteten, den med en "egen", dvs. naturlös, intelligens konstruerade "egna" existensen som vi i en permanent kampanda försvarar och angriper hos alla på grund av att varken vi själva eller någon annan kan härleda någon av dessa identiteter ur naturen, förstå dem med den medfödda naturliga människologikens styrning. Dessa identiteter är alla lika onaturliga, eftersom de tillkommit av samma felbedömning i grunden för vår verklighetsanknytning, nämligen naturens pluralistiska bedömning.
Rationalisering
Av samma orsak har mänskligheten under alla årtusenden brottats med samlevnads- dvs. artgemenskapsproblemet, varvid man gestaltade olika system av politiska roller. Syftet var att undvika knytnävsslagen, de hämningslösa konsekvenserna av artfrämlingskapets grundupplevelse. Vi har idag vårt politiska system, men det är meningslöst att jämföra det med tidigare system, utan vi måste inse att politik och diplomati i sin helhet är en irrationell kommunikation, som inte har några som helst naturliga grunder. Att alla politiska system självfallet är bättre än kaos ändrar inte på sakfrågan.
Låsthet till grundattityden
Psykiatrin är därför liksom yrkespolitiken ett liknande förehavande som att ösa vatten ur havet. Bägge är av nöden framtvingade humanitära hjälpverksamheter, insatser för att göra det bästa möjliga inom ramen för det omöjliga. Yrkespolitiker kan, så länge det går att accelerera insatserna vinna tid och bromsa de accelererande konsekvenserna av den allmänt vedertagna globala bedriften att utveckla det naturlösa politiska bekämpandet av varandra. Psykiatriker (även läkare för den fysiska hälsan) har samma mission som Rödakorsförband i krig, nämligen att plocka upp de skadade och återställa deras funktionsduglighet, så att de så fort som möjligt skall kunna återvända till fronten och på nytt kasta sig in i den pågående bataljen, den teoretiska, om vem som är intelligentast, eller den praktiska, dvs. den ekonomiska.
Låsthetens mekanism
Ingen människa föds till politiker. Alla människor blir mot naturen uppfostrade till att bli politiker med hänsyn till att artfrämlingskapets upplevelse och det därav automatiskt följande politiska umgänget är allmänt rådande. Det är en uppenbart felvänd hänsyn som barnen inte kan göra något åt. Vi måste gemensamt tänka om genom att inse att vår vanmakt, vår tro att vi inte kan bryta vanetänkandet uteslutande beror på att samtidigt som vi har lärt oss att bli politiker, således när vi har lärt oss att tala, alltså blivit inkopplade i det allmänt rådande befintliga meningsutbytet, har vi förlorat vår medfödda tro, vår tillit till naturen, den naturliga tron som vid födelsen är absolut, eftersom vi föds absolut hjälplösa.
Icke av naturen, endast till följd av människornas allmänt vedertagna attityd och meningsutbyte har vi lärt oss att utifrån jagtanken utveckla en från naturen isolerad "egen", politisk intelligens, och har sedan blivit vana vid att spela ett utanför naturen pågående pokerspel med varandra. Ingen vet någonting om sig själv, men alla låtsas, hävdar sitt jag och all vår ansträngning går åt till att försöka upptäcka vad det är för kort den andra har i handen och hur man skall kunna skaffa sig trumfkort. Alla vill vinna i det allmänna kortspelet och ingen märker att vi med denna meningslösa kamp om rollerna bara bedrar och skadar oss själva.
Insikten om att intelligens är ett naturfenomen är förutsättningen för mental hälsa
Det finns inte någonting i vår natur som hindrar oss att när som helst kunna börja tänka naturligt och upptäcka att vi har samma natur, att vi utan vidare kan förstå varandra och samspela med öppna kort utan att behöva dölja någonting. Vi behöver bara befria oss från den inlärda tanken att vi är intelligenta varelser. Det innebär inte motsatsen dvs. att vi är ointelligenta, utan endast att intelligens inte är vårt privilegium, utan ett allmängiltigt och oföränderligt naturfenomen liksom ljus, värme eller vilket annat naturfenomen som helst.
Vi brukar naturens intelligens dvs. kan tillgodogöra oss utbytet av ljus eller värme. Att äga intelligens är lika omöjligt som att äga ljuset eller värmen. Vi kan alla från ena ögonblicket till det andra vara hur intelligenta eller hur dumma som helst på samma sätt som att vi kan ställa oss i solen eller skuggan. När det gäller intelligens är helhets- dvs. naturmedvetenhet upplysningens källa (liv, allt), den rent teoretiska motsatsen är jagtanken (absolut ingenting). Den för alla lika fördärvande allmänt vedertagna låtsasleken att vi (jaget) äger intelligens är politik som upprätthåller det osakliga irrationella umgänget som vi förgäves försöker förstå eller kartlägga. Alla försök skapar bara mer politik, mera osaklighet och accelererar den meningslösa teoretiska och ekonomiska kampen, de mer och mer omdömeslösa satsningarna i opposition mot vår naturmedvetenhet, den mentala hälsan.