Historien om Chevrolet Caprice

Chevrolet Caprice fick ett långt liv. Den överlevde 60-talet, 70-talet, 80-talet och upphörde som modell först på 1990-talet. Under sina dryga 30 år hann den undergå många förändringar. Här kan du läsa lite om modellerna som föregick Caprice Classic - som fick 1990 som sista modellår, och som sedan följdes av den modell som ibland brukar kallas "tvålkopps-capricen".

1965 Chevrolet Caprice föddes 1965. Det var i själva verket en extrautrustad Chevrolet Impala som fick namnet Caprice Custom Sedan. Den hade en förbättrad fjädring, starkare stomme, lyxigare inredning, en ny grill och de senare så välkända Caprice-emblemen.


1966 Chevrolet överrumplades av gensvaret på den nya varianten av Impalan, och 1966 startades produktionen av Capricen som en egen modell. En herrgårdsvagn, en 2-dörrars kupé och en 4-dörrars sedan kunde nu beställas. Den lanserades som Chevrolets topp-modell med lyxdetaljer som tygklädsel, tjocka mattor och inredningsdetaljer i trä. De motorer som fanns 1965 var en 283ci smallblock med 195 hk, en 396ci bigblock (RPO L35, även kallad "Turbo-Jet") med 325hk och den mest kraftfulla Chevroletmotorn detta år, en 427ci bigblock (RPO L72) med 425hk.
1966 såldes för första gången fler bilar av modellen Caprice än av Impala.

1967 1967 skedde bara några smärre förändringar i utseendet på Capricen.

1968 1968 förlorade alla Chevrolets fullsizemodeller sina bakre ventilationsfönster och fick det nya astro-ventilationssystemet som standard. 1968 års Caprice fick också nya strålkastare och nya öppningar i hjulhusen. Standardmotor var nu en 307ci smallblock på 200 hk.

1969 1969 kom en ny förändring i Capricens utseende. Stötfångare och grill byggdes samman till en enhet. Herrgårdsvagnen fick namnet Kingswood Estate och den fick även en ny kraftigare bakre stötfångare.

1970 1970 gjordes grill och stötfångare åter om, nu till ett enligt tiden mer konventionellt utseende. Bakljusen blev vertikalt ställda, från att tidigare ha varit horisontellt ställda, och fälldes in i stötfångaren. En ny motor ersatte den tidigare V8:an på 427ci; en 454ci bigblock (RPO LS4) som gav 360hk vid 4400rpm. Standardmotor från och med 1970 var dock en 350ci smallblock på 250hk. Av säkerhetsskäl - och marknadsföringsskäl - blev skivbromsar fram också standard.


1971 Capricerna blev nu lite större (drygt 6 cm längre axelavstånd) och fick nya bakskärmar. Den nya herrgårdsvagnen med extrasäte vägde 1952 kg. Högre bensinpriser vid denna tid gjorde att allt fler valde mindre motorer, som 400ci- eller 350ci-motorn.

1972 1972 innebar nya förändringar för fronten och stötfångaren. Standard blev nu också servobromsar, servostyrning och automatlåda.


1973 Ny lagstiftning ställde nya krav på stötfångarna, vilket även tvingade Caprice att återigen göra om stötfångarna. 1973 introducerades också Caprice Convertible, och alla Caprice av sedan-modellen fick namnet Caprice Classic. Standardmotor detta år var 400ci-motorn.

1974 1974 drabbade oljekrisen som hårdast - och bensinen blev som dyrast. Resultatet blev att storleken både på bilarna och på motorerna blev mindre. V8:an på 454ci hade 1974 bara 235hk (tidigare 360hk). För första gången i Capricens historia blev träimitationen på herrgårdsvagnens sidor extrautrustning.

1975 Nya regler för avgasrening gjorde att 454ci-motorn inte kunde fås i Kalifornien. Samma regler gjorde också att katalysatorerna blev obligatoriska, med tillhörande elektroniska apparater för avgasrening i motorerna. HEI (HighEnergyIgnition) blev standard på alla Chevrolets fullsize-modeller från detta år. 1975 blev också det sista tillverkningsåret för Caprice Convertible, bara två år efter dess introduktion.


1976 Smallblock-V8:an på 350ci blev standard-motor för alla Caprice-modeller, förutom herrgårdvagnen, som hade bigblock-motorn på 400ci som standard.


1977 1977 skedde den stora omstöpningen av Capricen. Axelavståndet på den nya modellen var 14 cm kortare, och konstruktörerna lyckades göra en bil som var drygt 270 kg lättare än dess föregångare. Detta tillsammans med de nya motorerna på 305ci (5,0 liter) och 350ci (5,7 liter), gjorde att bensinförbrukningen minskade avsevärt. En ny produktionsmetod, ALDL (Assembly Line Data Links) gjorde att kvaliteten på bilarna blev bättre och jämnare.

Utseendet som skapades 1977 förblev, med mindre modifikationer, oförändrat de följande 13 åren.

1977-1990 Under denna period skedde bara "mindre" förändringar i kaross och kraftöverföring. Vad gäller karossen förändrades detaljer i frampartiet med jämna mellanrum, liksom bakljusens utseende och deras placering. Generellt blev linjerna lite lägre och mjukare framemot slutet av 1980-talet. Inredningen följde sin tid och blev efterhand mer modern. Andra förändringar var till exempel en ökad utväxling på bakaxeln, detta för att ytterligare begränsa avgasutsläppen, och insugningsrör i aluminium (båda dessa förändringar kom redan 1978). 1985 kom TBI (Throttle-body Injection) i V6:an på 262ci. Mellan 1980 och 1985 fanns en V8-dieselmotor på 350ci.

I slutet av 1988 och början av 1989 började Chevrolet utrusta alla motorer med TBI, förutom i den Oldsmobile-byggda V8:an på 307ci, som fortfarande hade en 4-ports förgasare. Denna motor var standard på alla herrgårdsvagnar från 1987-1990.


I april 1990 presenterades så 1991 års modell av Capricen för första gången. Det var en sedan-modell, och det stod klart att man nu helt släppt tanken på att fortsätta eller modifiera den "klassiska" Capricen - här kom i stället en helt ny design - modernare och rundare var ledorden. Paradoxalt nog blev det också en större bil; den nya Capricen, "tvålkoppen", var både längre och bredare än dess kantiga föregångare. På hösten samma år kunde man också visa upp den första herrgårdsvagnen.


Den nya Capricen uppgraderades också tekniskt, nu var t.ex. ABS-bromsar och airbag standard. 305 var standardmotorn, 5,0 liter och 170 hk. En sportmodell, LTZ, introducerades också under sommaren 1990. Caprice Classic fanns som standardmodell och som "Classic LS", i en något lyxigare variant.

Ett år senare, 1991, valdes Caprice Classic LTZ till "årets bil" av motortidningen Motor Trend Magazine.

Från och med 1992 fanns en 350-motor (5,7 liter, 180 hk) som tillval på herrgårdsvagnen, liksom rostfritt avgassystem.

1993 fick sedanversionen öppna bakre hjulhus, och mindre förändringar i det bakre utseendet genomfördes. Spårvidden bak ökades med några centimeter, och en V8:a på 180 hk sattes i LTZ-modellen.


1994 fick även passagerarplatsen airbag. Två nya motorer introducerades, en 4,3 liters (256ci) V8 på 200 hk och en högprestanda-V8 (5,7l) kopierad från Corvettes LT1-motor, med 260 hk. Under 1994 kom också Impalan tillbaka i form av Impala SS, med den nya kraftiga V8:an och kraftigare fjädring. Det här året kom en ny instrumentpanel med digitala instrument och den gamla hydrauliskt styrda automatlådan byttes ut mot en elektroniskt kontrollerad.


I 1995-1996 års Capricer genomfördes inga större förändringar. På Impala SS flyttades växelväljaren från ratten till golvet. Impala SS kunde nu också fås i tre olika färger, från att tidigare bara ha levererats i svart. Sätena fick också ett annat utseende, en analog hastighetsmätare ersatte den nyligen introducerade digitala, och en varvräknare fanns nu också. Båda modellerna upphörde att tillverkas 1996.

Fågel Fenix

Ja, Capricen återuppstod faktiskt tre år senare, 1999 - i Mellanöstern. Fyra olika modeller - helt moderniserade och utan den "klassiska" Caprice-känslan naturligtvis - med med namn som de flesta känner igen; LS, LTZ, SS - och så nykomlingen Royal. 20 centimeter kortare, men bakhjuldrift och V8, från 295 hk upp till 325 hk i SS- och Royal-modellerna. En V6:a på 215 hk finns också för LS-modellen.