Filippas funderingar Till vardags några texter om vardagen som inte alltid är grå... © Filippa En dag vid datorn Vilken som helst kan se ut så här. Först kollar jag om jag fått några e-mail. Sen stänger jag raskt av modemet för att läsa mailen och eventuellt skriva svar genast. För det mesta har jag jobb att göra, nya saker att lära, läsa, pröva, undersöka. Sen jobbar jag ett tag. Paus till verkligheten med mat, städning, telefon, tidningar, vanliga snail-mail osv. Läsa, tänka, fundera. Datorn står på. Jag har en komisk skärmsläckare som fladdrar på skärmen. Skicka mail, skicka texter, titta ut på nätet ett tag, för att se om det hänt nå´t på mina smultronställen. Kolla hur hemsidan mår. Ta tag i verkligheten. Sortera papper, skriva räkningar, kolla några idéer i uppslagsboken, börja rota i gamla böcker efter uppgifter jag behöver. Gå ut på nätet, leta där, kolla mail - oj där hade kommit något, ila vidare i labyrinterna. Tänka. Leva verklighet, undra hur mailvännen Gun mår i dag. Laga lite mat, vattna blommor, tänka. Prata. Ringa vänner, höra hur grannen har det. Men alla dagar är inte vid datorn... © Filippa Den lilla världen En regndag i oktober. Min son och jag åkte till kyrkogården. Vi har en liten trädgård där som är vårt hedersuppdrag att sköta. Vi satte ljung och järnek på mina föräldrars grav och småpratade, tittade till min mormor och morfar, tant Hildur , tant Ester och farbror Calle, kusin Allan och faster Elna. Väl hemma lagade jag mat, Kirresill och indonesisk kyckling. Stekta äpplen till efterrätt. Köket doftade av kryddor och grönt, jag tog en "Kockens belöning" (ett glas sherry) medan jag hackade, skalade och vispade. Valde att lyssna på Simply Red (jag är den äldste medlemmen i hans fan club). Vi var tre vid bordet, vi tog en liten Herrgårds till sillen, och vi skrattade och diskuterade om man skulle bre det hårda brödet på uppsidan eller snålsidan. Det var en skön lördag i köket, harmonisk med god mat och vänlig stämning. Sen tog jag en liten vända till en plats i rymden där jag brukar hitta goda vänner som skriver. Det är ganska trevligt att ha några okända människor i rymden att prata och byta tankar med. Ett litet extra liv utanför den lilla världen. Med tiden lär man känna varandra ganska väl. Jag återvänder till min lilla värld efter utflykten i cyberspace. Jag ska fortsätta att läsa Peter Nilsons Den gamla byn. När det mörknar ska vi tända en brasa i kakelugnen och dricka kaffe... © Filippa Tända en brasa Att bo i ett gammalt hus som har sina eldstäder kvar har stor charm. Kakelugnarna ståtar i hörnen med sina mässingsluckor. På sommaren står de som monument över en svunnen vinter, men så snart det börjar bli några kyliga kvällar mot höstkanten, blir de omhuldade familjemedlemmar som sprider värme och trivsel. Timmar efter att en brasa är utbrunnen kan man krama kakelugnen och känna värme och trygghet. Naturligtvis kunde vi ingenting om hur man eldar i en kakelugn. Den kunskapen kanske försvann med förra generationen. Att elda i en kakelugn är en konst. Det är att inte brassa timmatal med öppet spjäll så att kråkorna mår bra. Öppna spisar och grillning kanske har minskat våra kunskaper om hur en riktigt värmande brasa ska anläggas och skötas. Men man kan ju alltid slå på ett element... © Filippa Tingens fånge Är det någon mer som håller på att administrera ihjäl sig??? Jag har 711 fyrsiffriga koder i huvudet, för man får inte skriva ner dom i närheten av sin källa, så att säga. Jag kunde aldrig lära mig programmera videon. Jag låg på knä i hörnet med ficklampa och bruksanvisning och knappade på små knappar! Till slut rev jag sönder manualen i trötthet och ilska. Nu har jag en ny CD-spelare. Massor av finesser. Jag har nu fyra fjärrkontroller som jag ska manövrera! När ska jag hinna lyssna på alla ljudband, se alla inspelade videoband, läsa, svara på mail? Sortera ut verklig post från alla reklam? Alla hushållsapparater, alla hjälpmedel. alla prylar som kväver mig! Alla fotografier som ska sorteras, klistras in. Alla erbjudanden som jag måste ta ställning till! Alla chanser, tillfällen, möjligheter! Jag längtar till Raskens tid. Eller till en liten enrumslägenhet på charterresan. Där finns bara livets nödtorft. Inget mer. Nu dunsade det ner ett halvt kilo post igen! Sortera, sortera, sortera! Jag funderar på att flytta ifrån alla mina prylar. Undrar om de kommer att sakna mej? © Filippa Vargnatt Var ordet kommer ifrån vet jag inte, men jag vet vad det betyder. Det betyder en av dessa nätter då man inte kan somna. Ligger och vrider sig, byter plats på kudden, suckar, vänder sig medan tankarna snurrar i huvudet. Klockan går, det blir nära midnatt, men sömnen vill inte infinna sig. Ljusen slocknar ett efter ett i grannarnas fönster, du är snart ensam vaken. Du går upp och dricker ett glas mjölk, bläddrar i tidningen som redan är gårdagens, du kryper i säng och tror att det ska gå att somna. Vips, kryper en tanke in genom örat och rumsterar om inne i hjärnan. Värst är en tanke som handlar om något obehagligt, något dumt du sagt eller gjort, något som du måste rätta till så snabbt som möjligt. Sängen är stökig, lakanen vridna flera varv, kudden känns hård och obekväm och ilskan börjar ta överhanden. Så fort ilskan slagit till kan du bereda dig på att det verkligen blir en vargnatt. Ilska är sömnens värsta fiende och ingen Jon Blund kommer om du är det minsta uppretad över att inte kunna sova. Nu håller det på att bli en rejäl vargnatt. Du måste vrida dig någon timme till, gå upp någon gång till innan den verkliga vargnatten kommer. All trafik tystnar, alla fönster är mörka, du är ensam vaken och klockan börjar krypa mot tre, halv fyra. Nu är det vargnatten som har dig i sina klor. Resignerad sitter du vid köksbordet, tar fram korsordet och försöker lösa några ord, äter ett äpple, dricker lite mjölk igen, tar en macka. Ögonlocken känns tunga, men det är bara på låtsas. Ingen idé att smyga till sängs med tunga ögonlock för du blir klarvaken så fort du lagt huvudet på kudden. När tidningen dunsar ner i brevlådan inser du att vargnatten är över, för nu är det morgon och du har inte sovit en blund! Några gånger om året har jag en vargnatt. Den är vidrig, men den finns och det gäller att vara förberedd på att den smyger in och lurar av mig en natts sömn då och då. Alla andra nätter sover jag gott, det är åtminstone en tröst! © Filippa Allå, allå! Telefonen avbryter allt. Du kan vara mitt i ett mycket allvarligt och intressant samtal och avbrytas av en telefonsignal. Det besvaras automatiskt. Sen har du tappat tråden och börjar om igen, men stämningen kanske är bruten eller så anser du att det nog var färdigpratat nu. Med mobiltelefonerna bli alla störda alltid, överallt och när som helst. Jag träffade en kusin på en marknad. Vi hade inte setts på många år och hann precis säga Hej och Hur mår du?, när hennes mobil pep och då kastade hon sig över den och vårt möte blev hastigt avbrutet. Jag kunde inte stå där och vänta och molade iväg. Ibland tror jag att den enda vettiga kontakten mellan människor är per telefon. Då blir man åtminstone inte avbruten så lätt. Men oj, då det ringer i den andra telefonen! Och det samtalet är alltid mycket viktigare. Alltid! Allå, allå! © Filippa Att stryka Nej, det är inte kul när det ligger ett berg av stryktvätt framför en. Berget har visserligen blivit mindre med tiden genom att det finns så många strykfria material och kanske också för att det inte krävs så välstrukna kläder. Det har till och med blivit mode att se lite skrynklig ut. En följd av lättja eller mode, det är frågan. Men ibland känner jag en njutning av att stå vid strykbrädan med ett strykjärn och låta det löpa över tyget. Jag tänker så bra medan jag stryker. Med fasa kan jag tänka på forna tiders kvinnor och deras strykjärn, tunga järnkolosser som fylldes med glödande kol (numera kuriosa i antikaffären), sedan det "modernare" massiva som värmdes på vedspisen och som noga måste torkas av från sot. Man spottade lite på järnet för att undersöka om det var varmt nog. Mammas och mormors gamla strykjärn som bokstöd i bokhyllan. Själv har jag gått från modell till modell på strykjärn, alla elektriska förstås, det kom ångstrykjärn och nu har jag en Rolls Royce bland strykjärn. Så vad har jag att klaga över? Jag stryker några dukar och en fin blus, en vit skjorta och en kjol, pressar ett par byxor, förbarmar mig över örngott och kökshanddukar och så är det klart. Under tiden har jag tänkt mina tysta tankar, funderat och kanske löst ett problem, kommit på att jag ska skriva till en vän, planerat morgondagen och känt mig gammaldags duktig under tiden. Sen är det bara att ställa undan strykjärnet och fälla ihop strykbrädan... © Filippa Morgnar Jag är ingen "morgonfjäsk". Jag sover gärna länge och jag somnar gärna om. Det är en kompensation för alla år då det var: väckarklockan kl 6.00, busshållplatsen kl 7.00, jobbet kl 8.00. I ur och skur! Nu vänder jag mig om och drar täcket över öronen och somnar om. Ibland händer det att jag vaknar tidigt och inte kan somna om. Ensam i huset, ensam i byn, ensam i världen. Alla andra sover. Ingen omänsklig väckarklocka har ännu skallat. Jag ser gryningen, solen kommer sakteligt. Det är tyst. Dagen kommer så småningom, den nya dagen med all sin möda och all sin glädje och all sin sorg. Jag har några ensamma timmar som jag fördriver med att läsa gårdagens tidning en extra gång, tänka mina ensamma tankar och dricka en kopp te. Ta en dust med korsordet igen, fundera ut vad dagen ska innehålla, sitta i den sköna fåtöljen och sträcka mig som en katt. Gäspa och må gott. Morgnar. Ordet är för mig evigt förknippat med stress. Barn ska väckas, kläs, det ska dukas fram flingor och mjölk, O´Boy, var är vantarna, var är läseboken, på med mössan, iväg till skolan, hinna med bussen, föna håret, rena strumpor, skrapa isiga rutor, jäkta, jäkta, jäkta. En ensam tyst morgon kan få mig att känna det äkta lugnet. Ordet morgon är förknippat med så mycket ångest och stress med men det ligger bakom mej... © Filippa Sill och färskpotatis Finns det något härligare som sommarlunch än sill? Nykokt färsk potatis med dillknippa, sill med tillbehör, kallt öl, knäckebröd med smör och kanske en liten nubbe. Då kan man må bra när solen lyser, släkten är samlad och semestern lyser som en extra sol över alla. Så enkelt och så praktiskt det är med sill. Bara att öppna en burk om man inte nödvändigt vill pröva någon klenod till recept. Så sitter man där och småpratar i grönskan eller på bryggan och kan inte tänka sig en bättre tillvaro. Någon hämtar kaffe som avslutning. Alla är mätta och nöjda. Att samlas kring ett sillbord är en av sommarens höjdpunkter. Nästan varje gång finns min kamera med. Jag vet inte hur många silluncher som jag fotograferat, men jag borde göra ett särskilt album "Sill och färskpotatis". Det blir ett album fyllt av glada, nöjda miner, höjda glas, skratt och glittrande vackert väder. Bilder där sommaren visar sitt allra bästa humör. © Filippa Från skurhinken... ...eller från dammsugarpåsen, diskmaskinen, soptunnan eller tvättstugan. När man har åldern inne (vilket suveränt uttryck!) upptäcker man att en del saker inte är vare sig viktiga eller angelägna. Vid postdags i dag träffade jag en bekant. Hon har svårt att gå, hon har övervikt och hon har alla möjliga skröpligheter. Hon var utslagen. Efter midsommaren med femton personer dag som natt, var hon utmattad, nära kollaps och hade något vilt i blicken. Efter sin födelsedag fick hon ligga och vila i två dagar helt nedbruten av uppvaktningen. Nej, men alla skurhinkar, dammsugarpåsar, diskmaskiner, soptunnor och tvättstugor! NU gör vi revolution! Vi har varit för snälla och medgörliga hela vårt liv. Varför är det så lätt att som skurhink, dammsugarpåse, diskmaskin, soptunna och tvättstuga säga: Välkommen! Jag älskar tystnaden, renheten, den totala friden. Jag vill inte pynta (i dubbel bemärkelse), jag vill bara vara i fred. Kommer någon och ropar: Ester, Ester! så kommer jag att slänga ut fem kilo smör rakt i skallen på inkräktaren! Splash! Nu har jag åldern inne och vill bara vara för mig själv, dricka morgonte med morgontidning i två timmar, sitta och titta på molnen och tänka. Och jag vill inte bli uppvaktad, uppbjuden, upphaussad, uppbragd. Låt mej vara i fred! © Filippa   Tolv orsaker att krympa Kläder krymper av den enorma luftfuktigheten, av den häftiga hettan, av att de inte används och töjs ut. Kläder krymper för att de känner sig omoderna, för de har inget annat att göra i garderoben, för de vill komma till Myrorna! Kläder krymper för att de inte vill gå ut och visa sig, för att de skäms för sin färg, för att de inte alls vill bli kemtvättade. Kläder krymper för att de är köpta på fel ställe, för att de gärna vill bli ärvda, bara för att retas - särskilt om de varit mycket dyra och blivit färgkoordinerade med en massa annat i garderoben. Däremot krymper inte kläder för att deras ägare ändrat sig på något sätt! © Filippa © Barbro Lindell