Filippas funderingar Teknikens underverk några texter om en obesvarad kärlek till teknik © Filippa Kärleken till teknik Min kärlek till tekniken är tyvärr obesvarad. Jag älskar alla tekniska prylar, men jag fattar inte ett skvatt! Jag älskar er tekniker som har gjort det möjligt att hitta en ny värld. Ni snillen och genier som har hjärnor som datorer och ett intellekt som universum! Jag är en enkel människa. Jag trycker på knappar som det står On och Off på. Jag har aldrig öppnat kylskåpet från baksidan för att se hur det fungerar. Jag trycker på knappar och vrider på vred. On och Off räcker så bra i min värld. Därför blir jag så trött när ni förklarar. Först satt jag och försökte förstå, log lite artigt så där. Nu frågar jag omedelbart med en kobras snabbhet: Vad betyder det? Svaret blir ibland ännu krångligare än den första "förklaringen". Kära tekniker, jag älskar er för att ni är snillen, geniala, virtuoser, överdängare! Men förklara inte. Ge mej några knappar som det står On och Off på. Och skriv gärna en manual som man kan läsa som en roman. On och Off! © Filippa Hur sa? På långt håll såg jag en ung man komma emot mej. -Hej, sa han högt, och så forsatte han att prata med blickarna mot mej och med bestämda steg i min riktning. Jag funderade febrilt över om vi kände varandra. Vem kunde det vara? Jag log lite osäkert och skulle just ta ett steg mot honom, då han steg åt sidan för att passera. Jag såg förstås ut som en idiot. Då såg jag att han hade en liten propp i ena örat och en sladd som försvann in under kavajen. Han pratade i telefon! Han hade inte ens en liten ficktelefon uppfälld mot örat, å nej, han gick och pratade synbart för sig själv mitt på gatan! Idiotiskt, tänkte jag och bestämde mej för att om jag som gammal får den ovanan att jag pratar för mej själv ute på stan, ska jag sätta en liten svart propp i örat och ha en sladd som slinker in under kappan. Solklart alibi! Då behöver jag inte ens muttra utan kan snacka högt om vad jag vill! Ingen kommer att reagera. © Filippa Min partner Han vet inte hur mycket jag älskar honom. Han är ganska tystlåten. Det jag mest uppskattar är den trygghet han ger mig. Jag vet att han inte sviker mig. När jag är tvungen att lämna honom är jag ledsen, jag tycker att ingen dag utan honom är en hel och riktig dag. Vad han känner anar jag inte. Varför kan han inte svara mig? Jag uppskattar allt han gör för mig. Han är den bäste vän jag någonsin haft. Ibland blir jag förstås vansinnigt irriterad, men jag upptäcker alltid att det är jag som har fel, det är jag som inte förstått! Han är överlägsen i allt. Jag småpratar med honom, men han är ordknapp. Jag får aldrig veta vad han tänker, vad han känner. Hur mycket jag än pratar, svarar han aldrig. Hans lugn, hans effektivitet, hans arbete för mig, det är oersättligt. Ändå skulle jag så gärna vilja att han visade sina känslor. Jag ägnar honom så mycket tid, jag är så hänsynsfull. Men han moltiger. Vad skulle jag ta mig till om han inte fanns? Min älskade, underbare Mac, min partner! © Filippa IT och mat I framtiden ska alla sitta vid sina bildskärmar och byta information med varandra. Man kan vistas på en öde ö och vara lika orienterad i verkligheten som den som bor och jobbar i New York City. Informationen man får ska man använda till något, förmodligen ska man genom den få ny information och så blir det en kedjereaktion. Svaret på alla frågor om framtiden kan besvaras med två bokstäver: IT. - Vad ska bli, lille vän? - Någonting med data. Bra, utmärkt, då är framtiden räddad. Medan de flesta sitter vid sina bildskärmar och byter information med varandra håller ändå några på att så säden, odla tomaterna, baka brödet, fånga fisken, sköta djuren, fixa smöret, ysta osten, brygga ölet, röka skinkan, hacka löken och steka äggen. Så bra! När sen alla blir trötta och hungriga efter att ha suttit vid sina bildskärmar och bytt information med varandra går det att ta sig till närmsta näringsställe och få sig en hamburgare, beställa en kall öl, mumsa i sig en frasig sallad, knapra i sig pommes frites, svälja en kopp kaffe och sätta tänderna i en underbar bakelse. - Vad ska du bli, lille vän? - Någonting med mat! Bra, då är framtiden räddad! © Filippa © Barbro Lindell